Jag öppnade dörren och gick in i huset. Jag hade alltid bott här, så länge jag kunde minnas. När man kom in i hallen såg man en stor röra, alla mina jackor och skor, och sedan min mammas och min lillasysters. Men jag hade mest. Jag älskade att shoppa. Min mamma och pappa hade skilt sig när min lillasyster Elsa bara var en liten bebis. sedan dess hade jag inte träffat honom. Han bara stack. I början hade jag längtat och tjatat om att få träffa honom, men sedan gav jag upp. Jag skulle aldrig få träffa honom igen. Aldrig.

Jag tog av mig skorna och slängde jackan över skohyllan, sedan sprang jag in. 

"Ronja? Är det du?" hörde jag mamma säga.

"Nej, det är en tjuv", suckade jag.

"Kom, så ska jag visa dig en sak!" sa hon glatt och ignorerade mitt tonfall. Jag gick in till köket där hon och Elsa stog lutade över köksbänken. De kollade i någon slags broschyr. Jag ställde mig bredvid mamma och kollade jag med.

"Vi ska åka bort!" sa Elsa glatt med ett enormt leende. Hennes blonda hår var rufsigt, och lika lockigt som vanligt.

"Ska vi?" frågade jag mamma. Jag trodde henne egentligen inte. Elsa var en bra skådespelerska och jag trodde inte att vi hade råd. Vi hade nästan aldrig åkt utomlands förut.

"Ja, det ska vi! Till USA!" sa mamma med ett glädjetjut. "Mitt jobb betalar för resan. Jag blev månadens anställda och fick ett pris!" 

"Va?" sa jag. Nu blev jag förvånad. Jag trodde bara att hon hade skämtat om att hon satsade på att bli månadens anställda. Hon jobbade på en hotellkedja som hade hotell jorden runt.

"Fast jag måste jobba lite där ändå" sa hon sedan. "Men det kommer att bli kul!"

"Tänk liksom USA!" hojtade Elsa. Elsa var 13 år och hon började bli lika shoppinggalen som jag var.

"Gå upp och packa!" sa mamma glatt. "Vi åker i övermorgon! På morgonen!"

"Redan? Men jag måste ju hinna prata med mina kompisar innan!" sa jag.

"Det hinner du göra imorgon. Skynda dig nu!" sa mamma glatt och rusade iväg med en stor resväska.

Jag gick till mitt rum och tog fram min mobil ur fickan. Jag var tvungen att ringa min bästa kompis redan nu.

Det gick tre signaler innan hon svarade.

"Hej Ronjis! What's up?" sa Julia. 

"JAG SKA TILL USA!" nästan skrek jag.

"Va? Va? Ska du? Var?" sa hon förvånat.

"Oj", sa jag när jag kom på att jag glömt att fråga. "Jag vet inte", sa jag sedan.

"Om du säger att du ska till Miami så dör jag!"

"Varför?" frågade jag förväntansfullt. Det var tydligen något bra som skulle hända där.

"ONE DIRECTION KOMMER JU ATT VARA DÄR DÅ VET DU VÄL!" hojtade hon glatt.

"Va?", sa jag. Julia älskade One Direction och hade fått mig att börja gilla dem lite. Eller ganska mycket.

"Om du träffar dem får du ta dubbla autografer och dubbla kort, okej?" sa hon avundsjukt, men glatt.

"Självklart, jag lovar", sa jag och började fnissa. Vi la på och jag längtade ännu mer efter resan. Jag hoppades bara att den var till Miami.

______________________________________________________

Hoppas att den verkar okej, haha!

Tack för att du läste och kommentera gärna!

PS. Sorry om jag har skrivit ngt slarvfel eller stavfel ni får bara tänka bort det ;)

// Linnéa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu får ni gilla den vare sig ni vill eller inte ;) Den blev ju inte så bred, det var det som var det mesta jobbet med den förra, men jag orkade inte hålla på och pyssla med det denna gången, så ni får vara nöjda och glada ändå ;3 Bestämde mig för...

Julias perspektiv Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade väntat på det här ögonblicket så länge! Vad skulle jag säga? Jag fick ju inte verka som ett vanligt, nördigt fan. Jag skulle vara speciell. Varför hade jag svimmat? Jag var så arg på m...

Julias perspektiv Nu satt vi på planet och väntade på att det skulle starta. Vi hade precis kommit in och satt oss på våra platser. Planet var ganska stort, och jag hade åkt med det förut, när jag skulle till Grekland med min familj. ”Ska v...

Ronjas perspektiv Det var en fin morgon, och det hade precis blivit ljust när mamma kom in och väckte oss. Hon såg glad och förväntansfull ut. ”Så ja, tjejer, nu får ni vakna!” sa hon när hon kom in i rummet. Vi sträckte på oss och gä...

Julias perspektiv 
Jag kunde inte tro det, vi skulle till Miami! Jag sprang hem. "PAPPA!!" skrek jag direkt när jag kom in. "Jag är i köket gumman, vad är det?" frågade han och jag hörde på hans röst att han höll på och lagade något. "J...