Julias perspektiv


Jag kunde inte tro det, vi skulle till Miami! Jag sprang hem.

"PAPPA!!" skrek jag direkt när jag kom in.

"Jag är i köket gumman, vad är det?" frågade han och jag hörde på hans röst att han höll på och lagade något.

"Jag ska till MIAMI!" skrek jag när jag öppnade dörren till köket.

"Va?" sa pappa. Han la ifrån sig brödrosten han höll på att laga.

"Med Ronja!" skrek jag.

"Lugna dig, har Ronjas mamma tillåtit det?" frågade han.

"Ja, hon var där!" sa jag.

"Jag måste ringa och prata med henne, men annars antar jag väl att du får det", sa han. Jag sprang till mitt rum medan pappa tog fram sin telefon och började ringa. Jag slog upp dörren till min garderob. Jag hade drömt om den här dagen sedan jag såg dem på X Factor på datorn 2010. Jag hade velat träffa dem redan då, för att de verkade så underbara och roliga (och snygga). När dörren till garderoben öppnades ramlade en stor hög med kläder ut. Jag plockade upp högen och slängde den i min säng. Kläderna var väldigt avgörande. De bestämde hur killarna skulle se mig som person vid första ögonkastet. Jag ville se perfekt ut. Jag var tvungen att se perfekt ut. Jag tänkte över vilka outfits som var mina snyggaste, och vilka som skulle passa till One Direction-kepsen som jag hade köpt. Jag hade väldigt mycket som passade till den, eftersom jag älskade blått. Ett tag stog jag där, bara och kollade i garderoben. Sedan tog jag fram några av mina favorit-t-shirts, favoritshorts och favoritklänningar. Jag höll dem en och en framför mig och bestämde mig för att de fick bli bra.

”Ronja”, sa pappa när han kom in i rummet. ”Jag har pratat med Eva, och du får följa med. Fixar du packningen själv, gumman?”

”Ja, pappa. Jag är inget småbarn”, suckade jag. Pappa gick och jag tog fram min resväska. Den var lila med prickar på, och var en sån där med hjul, som man kan dra efter sig. Jag la ner alla mina kläder och tog fram prylarna jag brukade ha med mig när jag åker någonstans. Mobilen, hörsnäckor, datorn och kameran. Mobilen stoppade jag i fickan tillsammans med hörsnäckorna, datorn och kameran la jag ner i sina speciella väskor och la båda väskorna i resväskan. Jag sprang ut ur mitt rum och in på badrummet, och tog allt mitt smink, mina hårgrejer, och min toalettväska och sprang in på mitt rum med allt. Allting kastades ner i resväskan och jag tyckte att jag var klar.

”Skor”, mumlade jag. Jag hade nästan glömt det. Jag sprang ut i hallen och tog fram mina converse. De fick bli bra. Jag tog med mig mina flipflops också, om vi skulle till stranden. Sedan tog jag också ett par av mina klackskor, om jag skulle vara finklädd någon gång. Jag tog med skorna och la dem i min resväska.

”Ditt pass”, sa pappa när han kom in i mitt rum och räckte mig passet.

”Tack, pappa”, sa jag och la ner det i min favorithandväska tillsammans med min plånbok.

Ronjas perspektiv

Jag hade precis packat klart, och hittat mitt pass. Jag visste inte ens att jag hade ett pass, men tydligen hade jag det, och det var fortfarande giltigt. Konstigt att en tjej i en familj som aldrig reser har ett pass. Ja, ja. Jag brydde mig faktiskt inte. Det viktigaste var att jag överhuvudtaget hade ett. Jag gick ut i köket och satte mig vid bordet. Jag tog fram min mobil och började på ett sms till Julle.

Hej! Klar snart? Väntar xD Skämta bara haha..

Snart kom det ett svar.

Har precis packat klart, kommer nu! <3

Ja! Hon kommer nu, tänkte jag. Jag spelade ett tråkigt spel på mobilen tills hon kom. Det ringde på dörren. Jag sprang och öppnade och en doft av Julles resväska nådde min näsa. Jag vet att det låter konstigt, men Julles resväska luktar faktiskt väldigt speciellt. Jag förknippar den med förväntan, eftersom jag bara ser den vid speciella tillfällen. På klassresan i nian, när vi åkte till hennes stuga i Dalarna, i bilen på väg till Skåne, ja bara spännande tillfällen.

”Hej!” sa hon och gick in medan hon rullade resväskan efter sig, utan att vänta på att jag skulle säga att hon kunde komma in.

”Hej!” svarade jag när hon ställt väskan i hallen.

”När åker vi?” frågade hon med ett stort leende på läpparna.

”Imorgon bitti”, sa jag, och smittades av hennes leende. Hon kramade mig hårt. Jag kramade henne också.

”Det här kommer bli så kul! Att få åka utomlands med sin bästa vän!” sa hon och slutade att krama mig.

”Ja, verkligen!” sa jag.

”När vi kommer dit får vi gå på One Direction-jakt! Och gå till en fast 1D-world!”

”Jaaa!” sa jag och nu log jag så mycket att jag fick ont i käkarna. Hon hade rätt, det skulle bli så kul!

Vi gick och la oss tidigt den kvällen, för vi skulle ju upp väldigt tidigt nästa dag, och då ville vi inte vara trötta.

-----------------------------------------------

Jag är sååå ledsen att den speciella personen inte var med nu, men jag lovar att personen kommer vara med i nästa kap, för jag hade tänkt att de skulle träffa han/hon (haha nu är jag lite hemlighetsfull, men det var bara tjejer så...) på flygplatsen, och i sånnafall hade kapitlet blivit väldigt långt, så det får vara så här :( Nästa gång kommer personen med, jag lovar! <3 Väldigt tacksam för kommentarer, blir så glad då! Älskar er alla som läser! <33